Skogsrået Wilma

Skogsrået Wilma på "Tredje ljuset."

I Minnas hemlighet blandar jag det vardagliga med det fantastiska. Berättelsen rör sig mellan realistiska miljöer och övernaturliga världar, mellan historiska epoker och tidlös magi. Det är en bok för den som älskar sagor med djup, karaktärer med hjärta och äventyr. Perfekt för mig som älskar att bygga magiska broar i en story.

I ett avsnitt får läsaren bekanta sig en smula med ett skogsrå – Skogens förföriska härskarinna. Minna besöker planeten Tredje ljuset, Korres födelseplanet. Där möter de skogsrået Wilma som vaktar en bro.

Korre presenterar Minna för Wilma.:

"Minna, det här är skogsrået Wilma."

”God dag, Wilma Skogsrå”, säger Minna och niger.

Wilma kastar irriterat med huvudet.

”Jag är ett skogsrå!” fräser hon. Sedan ser hon på Korre igen. ”Ja, ja, jag har så klart hört att hon ska passera, men vid alla stjärnhopar, samma lösen måste väl ändå gälla för älvor som för alla andra! Dessutom kan hon faktiskt vara, en av Helas utklädda hantlangare! Ja, det finns skickliga såna!”

När Minna och Korre passerar bron, vänder Minna sig om.

Skogsrået står vänd med ryggen mot dem. Hennes rygg är en ihålig trädstam! Vinden ligger på mot deras håll och bär med sig dofter av röta och förmultnade smådjur.

Minna kan omöjligt slita blicken från det omöjliga i det hon ser.

Korre tar till slut armkrok på henne och drar henne med sig.

”Stirra inte, Minna. Wilma kan bli rysligt förnärmad om du gör det.”

VAD ÄR ETT SKOGSRÅ?

Djupt inne i de nordiska skogarna sägs ett väsen vandra mellan träden – vackert, gåtfullt och farligt. Skogsrået, även kallad skogsnuvan, huldran eller skogsfrun, är ett av de mest ikoniska väsendena i svensk folktro. Hon är skogens rådare – en väktare över djur, natur och människor som vågar sig in i hennes rike.

Skogsrået är oftast en vacker kvinna med långt hår och förförisk uppsyn. Men skönheten är bara en fasad. Vänder hon sig om avslöjas hennes sanna natur: en ihålig rygg som en murken trädstam, eller en svans – ibland från ko, häst eller räv.

Hon är både beskyddare och förförare. Den som visar respekt mot skogen kan få hennes hjälp, medan den som är oförsiktig riskerar att gå vilse eller drabbas av olycka.

Skogsrået som vägvisare och vilseledare

Många sägner berättar om män som förförs av skogsrået. Hon lockar dem med sin skönhet, för dem djupt in i skogen – och försvinner. Kvar står mannen, förvirrad och vilse. I vissa fall blir han tystlåten och inbunden, som om hans själ stannat hos henne.

Men skogsrået kunde också vara hjälpsam. Hon kunde väcka kolare när milan höll på att brinna, hjälpa fäbodflickor med boskapen eller ge jägare jaktlycka – så länge de förblev henne trogna.

Regionala variationer

Skogsrået har olika skepnader beroende på var i Sverige man befinner sig:

I Götaland och Svealand: Vacker framifrån, ihålig bakifrån.

I Dalarna och fäbodsområden: Vanlig rygg, men med svans.

  I Skåne: Förekommer även som manligt väsen – skogman.

Hon har haft många namn: Talle-Maja, Grankotte-Kari, Trasåsa-frun – alla med lokal prägel och personlighet.

 Ursprung och symbolik

Skogsrået tros ha uppstått ur människors relation till skogen – en plats som gav liv men också krävde respekt. Under 1800-talet, när män arbetade ensamma som kolare och skogshuggare, växte föreställningen om skogsrået som ett kvinnligt väsen fram ur längtan, drömmar och rädsla.

Hon symboliserar naturens dubbelhet: vacker men farlig, givande men krävande. Ett möte med henne är alltid ett möte med det okända.