Bakom varje film, teaterpjäs, radioprogram och bok finns en författare.
Jag tänker på hur samhället ser ut idag med ett enormt informationsbrus och hur lätt det är att tappa bort sig själv. Som författare lyssnar jag på min egen röst, mina tankar och mina fantasier.
Det är inte lätt att försörja sig som författare. Konkurrensen idag är stor, manushögarna växer hos bokförlagen. Arbetet med att få ihop material till exempel en roman är tidskrävande och svår. De flesta författare måste därför ett yrke vid sidan av.
Ändå lever författardrömmen kvar hos många av oss. Jag tänker att det grundar sig i ett behov av att berätta något. När man skriver, bjuder man på en bit av sig själv. Det kan vara ett minne som gett ett långvarigt intryck och som nu får komma på pränt, även om det är i en bearbetad form, det kan vara en skildring av något som har hänt, eller så kan det helt enkelt vara så att man bara vill berätta. Många författare älskar därför att kasta sig ut i vindlande fantasifulla berättelser. Eller bara vill dela med sig av sin kunskap på ett pedagogiskt sätt. Ytterligare en anledning kan vara ett behov att få göra ett avtryck, att lämna något efter sig.
När jag på sin tid började skriva, var det handfasta hjälpmedlen en skrivmaskin. Och tippex. Idag, med datorns hjälp är det så mycket smidigare att redigera och stuva om i texterna, att lägga upp filer med olika utkast och förslag och att hantera olika filer.
Drivkraften är förstås ett måste. Det tär på ändan och tålamodet att skriva en roman. När sedan manuset är färdigskrivet är det dags att skicka in det till ett eller flera bokförlag. Och vänta. När refuseringarna kommer, testats tålamodet ytterligare.
Vid det här laget hjälper det en smula att tänka på alla kända författare som, innan de nådde sin litterära framgång blev refuserade gång efter gång. Visste ni att Stephen King fick nobben trettio gånger innan Carrie blev antagen och sedermera succé? Stieg Larsson fick nobben av Piratförlaget. Astrid Lindgren ansågs för kontroversiell
Själv gillar jag att tänka på Tove Jansson. Hennes två första böcker sålde dåligt och därför fick hon nej av Söderströms förlag, till den tredje muminboken, Trollkarlens hatt. Då nappade ett annat förlag och se hur bra det gick! Tänk er om inte Harry Potterböckerna hade kommit ut, vilken förlust! Jag läste någonstans om självaste J.K. Rowling kämpade mot fattigdom och refuseringar innan ett litet förlag antog hennes manus. Lyckliga slut är så bra både i romaner och i själva livet.
Allra vänligaste hälsningar
Monic Arvidson W