En dag har fröken med sig sin hund Laban, till skolan. Laban är så gullig.
Tina låtsas att det är hennes hund.
– Det är synd om dig, säger Zelma. Jag har en egen hund för ingen i min familj är allergisk.
Då blir Tina ledsen. För Tinas mamma är allergisk mot hundar.
När Tina och Lina leker djuraffär säger Lina med mystisk min:
– Jag vet en hemlis.
– Vadå för hemlis?
– Det kan jag inte säga för då är det inte längre en hemlis. Men du får veta snart.
Lina ser glad och ivrig ut.
Tina blir så nyfiken att hon tror att hon ska spricka.
– Säg vad det är! Snälla, snälla.
Men Lina säger inget mer.
Kommer ut i handeln i sommar.
